Då tryggheten försvann.
Antar att jag har kommit till ett vägskäl i mitt liv där det är dags att välja riktning och ta tag i det som kallas för resten av mitt liv. Att släpa på onödig packning är meningslöst. Min omgivning andas förändring, men oftast känns det som att jag står still. När jag var yngre ville jag vara den som gjorde världen till min, som inte tillät sig själv hållas tillbaka av dåligt inflytande. Ibland har jag lyckats bra med det, ibland inte alls.
I hela mitt liv har historierna varit min trygghet. Hur vild världen än har varit och hur mycket man än bråkade med mig så kunde jag alltid fly in i fantasins värld.
Men något hände? En dag tappade jag bort min trygga värld och jag kunde inte riktigt få kontakt med den. Känslorna inom mig fick aldrig ord, historierna fick aldrig liv. Inte ens min egen historia fick liv. Den stannade av. Det är inte okej.
Så.
Där står jag nu.
