I den Thottska Villan ska jag nog kunna utföra litterära mirakel. Eller?
Det sägs att när man vill skriva så ska man inte sitta och vänta på att inspirationen ska komma. Man ska sätta sig ner och bara skriva. Den gudomliga inspirationen existerar tydligen inte säger de som kallas författare. Man ska sluta upp med att hitta på ursäkter för varför det inte görs. Jag har miljoner historier i skallen, men jag är en av de som oftast hatar allt jag skriver och tycker att det är fantastiskt dåligt trots att jag egentligen vet att jag inte är helt kass på att formulera meningar. Just nu bubblar jag av inspiration, något jag till viss del tackar Johanna Thydell för eftersom jag för tillfället läser Ursäkta att man vill bli lite älskad och nästan dör av skratt, men jag får inte ro i min lilla lya. Funderar allvarligt på att hyra ett rum i min fristad Strömsholm och bara sitta där ett par dagar och skriva tills jag känner mig tillfredsställd. Mat kan jag alltid äta hemma hos mormor och morfar som bor ett stenkast från Thottska Villan som min blivande skrivarstuga heter. De uppskattar alltid att jag kommer förbi på besök och vill att jag ska komma oftare.
Någon under Bokmässan sa att dennes bror sitter och väntar på den gudomliga inspirationen. Han är 50. Jag vill inte bli 50 och fortfarande sitta och vänta.
