Sven Nordqvist på Bokmässan.

Igår kväll kom jag hem från Bokmässan. Första gången jag var där och jag måste ju erkänna att jag blev överväldigad. Har aldrig varit på Svenska Mässan förut och hade väl anat att det skulle vara stort, men nog inte så stort. Bland något som kändes som miljoner montrar gick jag och förundrades över det mesta och jag kände mig så otroligt liten. Människor passerade mig till höger och vänster, hade sin plats i den litterära världen och det enda jag kände var att även jag behöver hitta min plats där. Atmosfären var inspirerande, seminarierna motiverande och jag tog till mig av allt. Det är inte ofta som jag känner fjärilar i magen över att träffa kända personer, genom mina erfarenheter i livet har jag lärt mig att förstå att de är människor som alla andra. Fjortisstadiets helgonförklaring av kändisar är sedan länge försvunnen. Dock måste jag erkänna att ett oplanerat möte med Sven Nordqvist gjorde mig nervös. Jag ser upp till honom, tycker att han är helt fantastiskt begåvad och hade jag haft ens hälften av hans gåva så hade jag varit mer än nöjd. Nu har jag i alla fall en signerad version av hans fantastiska Var är min syster? så jag är nöjd med det.



En sida ur Var är min syster?


I mitt tak blinkar stjärnan till ibland.

Ja, hade jag kollat in programmet under torsdagen och fredagen lite mer, de två dagar jag faktiskt är på Bokmässan, så hade jag vetat att jag kan se Johanna Thydell även under dessa dagar.

Jaja, om en och en halv timme sitter jag på tåget mot Göteborg. Ska bli så kul.


Ursäkta att man vill bli lite älskad.

För ett par år sedan, när Johanna Thydell precis hade gett ut Det fattas en tärning, så var jag och såg henne prata på Hallstahammars bibliotek. Inte helt otippat så var hon en helt vanlig jordnära tjej, men med en förmåga som jag avundades. Förmågan att tro på sin egen historia. Visst, ger man ut en bok så har man naturligtvis trott på sin egen historia någonstans för annars hade den förmodligen legat gömd i en byrålåda under ett par gamla strumpor, men det faktum att hon kändes som vilken människa som helst triggade min tro på mig själv och mitt eget skrivande en smula. Jag försvårar så mycket för mig själv just för att jag är så osäker på allt jag skriver. Inget är tillräckligt bra, inget är tillräcklig roligt, romantiskt, spännande, ledsamt och så vidare, men när det kommer till kritan så handlar det om en passion och den ska man alltid tro på.

Johanna pratar om sina nya bok Ursäkta att man vill bli lite älskad på Bokmässan i år, men dock på lördagen och jag kan inte närvara varken på lördagen eller söndagen. Tråkigt för det hade varit kul att se henne igen och se hennes utveckling. Å andra sidan finns det en massa annat att njuta av under torsdagen och fredagen så jag tvivlar inte en sekund på att jag blir nöjd ändå.


Kan man klona sig under Bokmässan?

På torsdag börjar årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Det blir första gången för mig och jag är nervös kan jag erkänna. Jag åker ner redan på onsdagen och åker hem igen på fredag kväll så jag får två dagar på mässan iaf. Har kollat igenom programmen för dessa två dagar och jag kan för allt i världen inte förstå hur jag ska kunna välja vad jag vill göra. Det finns ju så mycket. Känner att en kloning skulle vara på sin plats. 

Vad ska ni ägna er åt under mässan? Några tips?


RSS 2.0