It's a literary thing...

För ett citera boken baksida: Lill-Zlatan älskar sin morbror raring. De fikar, går och simmar och gör roliga saker. Men en dag sitter Steve i morbrors kök. Lill-Zlatan tycker att han ska åka hem. Men Steve flyttar inte på sig i första taget. Lill-Zlatan är svartsjuk!

Innan Pija gav ut den här boken efterlyste jag böcker som kunde få barn att förstå att homosexualitet (ett ämne bland så många andra) borde vara minst lika acceptabelt som hetrosexualitet. Alla dessa situationer som barn kanske inte riktigt förstår är viktiga att belysa och normalisera precis som exempelvis korv och makaroner, tumvantar och ja, mamma och pappa.

Lill-Zlatan är otroligt charmig och varför ska hon dela morbror raring med Steve för, han kan ju åka tillbaka till det där Trelleborg som han kom ifrånoch han är tror att han är så häftig men kommer inte tordas hoppa från tian fast han gör det ändå och oj, han är ju nästan världsmästare på fotboll så kanske kan man gilla honom ändå trots att man har haft socker på hans skor och doppat hela toarullen i vatten så han inte kan torka sig med något.

Igår läste jag Thydellskans senaste bok och jag måste säga att jag gillar den mest av alla tre som hon har gett ut. Nora Jonasson är tonåringen utan några större saker att klaga på i livet annat än möjligtvis sitt självförtroende. Bästa vännen är Lisa Lind som är framstår som allt annat än osäker på sig själv. Tjejerna sitter ihop i höften i princip och gör det mesta tillsammans, men just den där måndagen efter den där festen så kommer inte Lisa till skolan. Hon kommer faktiskt inte på hela veckan. Vad har hänt?

Språket i boken är fantastiskt och man får intrycket av att det är tonåring som har gett sig hän och skrivit ner sina tankar i en dagbok. Det är inte utan att jag känner igen mig lite från mina egna tonår. Johanna är galet rolig och jag kan inte låta bli att skratta mest hela tiden när jag bäddas in i Noras bittra humor. Många tummar upp för Ursäkta att man vill bli lite älskad.

På tåget hem från Göteborg och Bokmässan så passade jag på att läsa en av mina nyinköpta böcker. Abigails liv av Chris Abani. 

Handlingen utspelar sig både i dåtidens Nigeria och i nutidens London. I Nigeria ligger minnet av Abigails döda mor som en tät dimma över den kvarvarande familjen. I allt som är Abigail ser fadern hennes mor och förtvivlan över att inte längre ha henne kvar driver honom mot självmord efter att det har bestämts att Abigail ska flytta till London med en familjemedlem. Familjemedlemmen i fråga försöker tvinga in henne i prostitutionens hemska värld, men Abigail vet sitt värde och kämpar för att hitta fotfäste i sina ensamma värld.  

Boken är en kort roman, endast 110 sidor lång, men varje textrad är en nog utvald sådan som ger liv åt något större. Det är svårt att vilja lägga ifrån sig boken, man tänker gärna att man ju kan läsa ett kapitel till då de är väldigt korta och innan man vet ordet av det finns det inga fler sidor kvar att läsa. Huvudpersonen Abigail må vara den som i fysisk form är central, men minnet av hennes döda mor känns oftast som den mest centrala figuren bland raderna och får Abigail att framstå som en skuggfigur.

Boken är väldigt bra och jag ska definitivt läsa mer av Chris Abani. Träffade honom under mässan och han verkar vara en fantastisk person med många bra historier kvar att bjuda oss på.