Litteraturvetaren samsades med barnet och gjorde av med pengar.

Litteraturvetaren i mig har tänkt tillbaka på studierna och inköpt diverse klassiker till bokhyllan.

Cervantes Don Quijote ska snart få flytta in hos mig, Albert Camus Främlingen likaså och sist men absolut inte minst Dante Alighieris Den gudomliga komedin.  

Barnet i mig har också shoppat lite och ska snart få läsa Maria Gripes Skugg-serie.

Böckerna i serien är:
  • 1982 Skuggan över stenbänken
  • 1984 ...och de vita skuggorna i skogen
  • 1986 Skuggornas barn
  • 1988 Skugg-gömman

Historia och livsöden i en perfekt kombination.

Egentligen har jag inte börjat läsa den här boken än, men jag har plockat fram den ur min skamhylla och ska börja läsa den i helgen. Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones.


När en clown framför Shakespeare och Tjechov.

Har ni hört talas om 123 Schtunk? Commedia dell'arte. Adaptioner av olika kända verk. Ikväll ska jag gå och se deras version av Shakespears Hamlet. Förra året skulle en vän gå och se deras Onkel Vanja av Anton Tjechov och hade en biljett över så hon frågade om jag ville följa med. Clowner som spelar Tjechov? Jag kan väl säga att jag var aningen skeptisk, men jag provar gärna saker en gång innan jag ger min åsikt så jag följde med. Och ja, jag kan väl på fullaste allvar säga att jag sällan har skrattat så mycket som jag gjorde under den här föreställningen. Skådespelarna är fantastiskt duktiga och roliga och en kväll med dem leder onekligen till träningsvärk i alla skrattmuskler.

Bonus för er som inte har intresse av att läsa Shakespeare eller Tjechov är att man inte heller behöver gör det innan man placerar sig i teaterstolen, det blir lika kul ändå. Gå och se, gå och upplev, gå och skratta! Bara ett litet tips.


Ett omslag som är väldigt jag.

Jag fullkomligt älskar omslaget till Q's legacy. Det är väldigt jag, kan man säga. Jag läste Brev till en bokhandel för ett tag sen och jag älskade den. Hoppas att jag känner samma sak för denna.  




Var la jag min hjärna nu då?

De senaste dagarna har jag var tvungen att ta en paus från allt vad hjärnverksamhet heter. Eller ja, jag har jobbat att jag inte riktigt har haft ork att tänka och sen har jag somnat inom en sekund efter att jag har plockat upp en bok. Men nu så, nu ska det ordna upp sig minsann. Jag läser fortfarande Oates Våld, vilket är lite pinsamt för den är überkort och inte utläst än. Skärpning på mig. Den är bra. Hemsk handling dock.


Det där med köpstopp kommer aldrig att funka på mig.

Ja, så jag läste om en till bok av Helene Hanff, författaren som skrev fantastiska Brev till en bokhandel. Q's legacy. Så naturligtvis har jag köpt den. Den också.


Isabel må vara född i Peru, men hon är ingen Nobelpristagare.

Har varit nyfiken på Isabel Allende ett tag nu så nu har jag införskaffat två av hennes böcker. Ska bli spännande att läsa.




Och det sa svisch och så var Vargas helt slut.

Jag, liksom en hel armé andra personer, vallfärdade in på diverse bokförsäljares sidor direkt efter att Mario Vargas Llosa blev årets Nobelpristagare i litteratur. Hos Adlibris, där jag troget handlar böcker, finns ett av hans verk på svenska, Den stygga flickans rackartyg, och under tiden som jag kikade runt bland Vargas andra verk så rödmarkerades den svenska boken och man meddelade att den nu inte finns på lager förrän 28 oktober. Snabbt som attans gick det. 

Eftersom jag inte ser några större problem i att läsa på engelska så har jag istället beställt The Storyteller, The Green House och Time of the Hero. Inte helt oväntat så blev jag främst förtjust i The Storyteller.


In a small gallery in Florence, a Peruvian writer happens upon an exhibition of photographs from the Amazon jungle. As he stares at a picture of a tribal storyteller who holds a circle of Machiguenga Indians entranced, he is overcome by the eerie sense that he knows this man, that the storyteller is not an Indian at all, but an old school friend.


Grattis, Mario.

Mario Vargas Llosa kan stoltsera med detta års Nobelpris i litteratur. Jag kan inte stoltsera med att jag har läst honom alls. Det ska jag ändra på. Min peruanska vän lär vara omåttligt nöjd i alla fall.

Var duktigt frustrerad när jag skulle kolla på live-sändningen. I min jakt på hörlurar till datorn så hittade jag tillslut ett par lagom till kl 13 och självklart fungerade de inte. Så istället för att leta nya lurar gjorde jag mitt allra bästa för att läsa på läpparna. Tyvärr måste jag nu erkänna att jag är alldeles värdelös på att läsa läppar. Däremot är jag tydligen grym på att trycka på uppdatera-knappen för att snabbt få se i tidningen vems namn jag inte kunde tyda på Englunds läppar.  


Kl. 13.00 får vi svaret.

Idag, kl 13.00, är det dags för Peter Englund att tillkännage vem som vinner Nobelpriset i litteratur 2010. Jag vet inte riktigt vem jag tippar på, men Ladbrokes har oddsen och topp tio ser ut som följer:

Cormac McCarthy - 4.00
Haruki Murakami - 6.00
Ngugi wa Thiong'o - 6.50
Ko Un - 7.00
Tomas Tranströmer - 9.00
Adonis - 12.00
Les Murray - 13.00
Joyce Carol Oates - 16.00
Don DeLillo - 16.00
Gerald Murnane - 16.00     


Sagan om den lilla lilla kattbortjagaren?

En vän till mig pratade om Elsa Beskows böcker och kom in på Solägget och menade därmed att det var Beskows bästa bok. Helt ärligt så måste jag i sådana fall erkänna att jag har varit medvetslös under en del av min barndom för jag har nog aldrig läst Solägget. Har inga som helst minnen av den annat än att jag tycker att framsidan ser bekant ut. 

Jag måste nog säga att den sagan som jag minns mest är Sagan om den lilla lilla gumman, Beskows debutbok som kom ut 1897. Varje gång som gumman jagade bort katten så blev jag ledsen, tyckte inte att det var okej. Han drack ju bara lite mjölk. Och han såg ju så ensam och ledsen ut där han satt i trädet. Eftersom jag själv bodde med tre katter under min uppväxt och aldrig någonsin hade kunnat jaga iväg dem till skogs så blev jag nog extra berörd och lite arg på gumman när hon gjorde som hon gjorde. Med åren har jag dock förlåtit henne. Tror jag.


80 romaner för mig som har bråttom?

Som tidigare nämnt så gillar jag Henrik Lange. Han verkar vara en man med humor och humor gillas. Under en resa till Stockholm förra året tillsammans med vännerna så hade en av oss tagit med hans bok 80 romaner för dig som har bråttom och jag var naturligtvis tvungen att bläddra igenom den. Dumt av mig, för gissa om jag blev grinig när jag i farten råkade få upp Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Av ren igenkänningsreflex stannade jag till där i en tiondels sekund eftersom jag just höll på att läsa den boken och naturligtvis råkade jag snappa upp vad som stod i den sista avslöjande rutan. Bittert. I ren protest tänkte jag nästan vägra att läsa klart Vindens skugga tills jag erkände för mig själv att jag nog faktiskt bara hade mig själv att skylla.

Så mitt tips är alltså: Bläddra INTE igenom Langes böcker om du inte vill råka ut för spoilers gällande kommande läsprojekt. Bryr du dig inte om detta så tycker jag absolut att du ska bläddra på och låta dig roas av Langes humor.


Världens största bokmässa är härmed inledd.

Idag börjar bokmässan i Frankfurt och jag kan i ärlighetens namn säga att jag har galet dålig koll på den. Jag vet att den slutar på söndag i alla fall och jag vet att Argentina är hedersgäster.

Har ni varit där? Vad tycker ni?


Henrik Lange är underbart rolig.


24 timmar till havs.

Idag åker jag på en 24-timmarskryssning. Inte ett dugg sugen, men vad gör man inte för vännerna.

RSS 2.0