Sagan om den lilla lilla kattbortjagaren?
En vän till mig pratade om Elsa Beskows böcker och kom in på Solägget och menade därmed att det var Beskows bästa bok. Helt ärligt så måste jag i sådana fall erkänna att jag har varit medvetslös under en del av min barndom för jag har nog aldrig läst Solägget. Har inga som helst minnen av den annat än att jag tycker att framsidan ser bekant ut.
Jag måste nog säga att den sagan som jag minns mest är Sagan om den lilla lilla gumman, Beskows debutbok som kom ut 1897. Varje gång som gumman jagade bort katten så blev jag ledsen, tyckte inte att det var okej. Han drack ju bara lite mjölk. Och han såg ju så ensam och ledsen ut där han satt i trädet. Eftersom jag själv bodde med tre katter under min uppväxt och aldrig någonsin hade kunnat jaga iväg dem till skogs så blev jag nog extra berörd och lite arg på gumman när hon gjorde som hon gjorde. Med åren har jag dock förlåtit henne. Tror jag.
Nej, Tomtebobarnen och Puttes äventyr i blåbärsskogen är mina favoriter. Men Beskow är ju alltid helt underbar. Speciellt om man läser hennes böcker högt. Kastanjeälskaren Maria gillar också den underskattade Ocke, Nutta och Pillerill.
Hehe. Ingen större skräll. ;)
